Familjen Appelgren

Det finns en helt underbar blogg här på nätet som heter Tonårsmorsa. Där skrivs det om allt mellan himmel och jord, men det speciella är att alla inlägg är så väl igenomtänka. Det är verkligen texter som får en att tänka.

Nyligen uppmanade tonårsmorsa att alla skulle skriva ett inlägg om rasism och hur man ska motverka detta. Självklart hänger jag på!

Och jag uppmanar er bloggare som läser detta att göra detsamma.

Överallt på nätet är det diskussioner huruvida personer med viss härkomst har rätt att vara i Sverige eller icke. Är de svenska eller inte? Varför tar de inte upp vår kultur? Varför vägrar de leva som vi gör?

Det går nog inte en dag utan att man ser dessa frågor. Jag undrar varför de som inte vet detta inte bara går och frågar en invandrare.

Jag känner en hel del med invandrarbakgrund. Flera av dessa vill självklart leva i landet de kommer ifrån, men det är inte så lätt. Om ett barn har bott i ett land i 17 av sina 20 år, var finns tryggheten? Jo, den finns i Sverige. Varför ska vi då begära att detta barn ska åka "hem"? De är ju redan hemma...

Sedan har vi de svenska barnen. De känner sig också trygga här och har rätt till en bra uppväxt.

Men vad är egentligen skillnaden på dessa två barn? De har betydligt mer gemensamt än inte gemensamt - ändå ska folk trycka ner det "utländska" barnet.

Jag vet att Sverige har problem med kriminalitet och stora problem i områden som är invandrartäta.  Men istället för att bara sitta och klaga får man ju gå bakåt, se orsakerna till orsaken helt enkelt.

Varför gör vissa barn såhär? Då kanske man ser deras bakgrund och förstår. Jag menar, vilka svenska barn skulle inte må dåligt efter att ha fått se folkmord och andra hemska saker. Tar vi hit barn som mår dåligt får vi faktiskt ge dem den hjälp vi skulle ha gett till svenskar som fick genomgå något sådant.

Ett barn som bär på mörka hemligheter kommer att söka vägar för att ta ut sin agressivitet, oavsett vilket land de kommer ifrån och religion de har...

Vissa som är emot invandring säger - Men det lättaste och mest ekonomiska är att vi stänger gränserna.

Ja, visst det kan man ju göra. Men hur är det med den "gyllene regeln"?

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad

Varför är det så svårt att vara ödmjuk? Visst det finns de som kommer hit till Sverige som inte sköter sig, men då får man utvärdera vad det är som utlöser dessa problem och arbeta preventivt - på sätt löser vi många problem innan de uppkommer.

Då jag läser till folkhälsovetare kan jag inte hjälpa att ta in ett exempel som handlar om rökavvänjning. När en person ska sluta att röka är det jätteviktigt att man inte är som en hök och tjatar "sluta rök!", "sluta rök!". Detta leder enbart till trots... och rökaren får ångest och röker ännu mer.

Detsamma tror jag faktiskt gäller när man ser hur det är i invandrartäta områden. Det enda de får höra är "Ni duger inte", "Ni duger inte". Att få höra detta när man sköter sig kan vara väldigt påfrestande... Om man istället säger till dessa ungdomar "Ni kan uppnå det ni vill", det är då ändringen kommer...

Man måste visa dessa ungdomar att inte alla hatar dem för deras ursprung utan att det finns många som uppskattar deras närvaro och ser dem för vad de är - en resurs för vårt land.

Tron på människan måste visas tydligare för att föverkligas.

Avslutningsvis vill jag säga att...

De är ungdomar, våra framtida läkare och lärare. Alla unga oavsett färg, religion och ursprung förtjänar ovillkorlig kärlek och att bli synliggjorda. Ju fler vi ser, desto större blir deras förtroende och kärlek gentemot oss vuxna och samhället.

I filmen American History X finns en hel del tänkvärda ord. Det jag kommer ihåg mest är när Derek (nynazist) får frågan om han någonsin har fått ut något gott ur allt hat?

Det är den frågan jag vill ställa alla som tänker i dessa banor: Vad får ni ut av det? Vad har det gett er?

Hat genererar bara mer hat, det kommer aldrig något gott ur det.

"When the power of love overcomes the love of power, that is the day there will be peace on earth"